Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än sträfvande framåt med sina renar, än åter
sittande på snön i hvila.
På en sådan färd skulle man ovilkorligen
förlora sin helsa, eller kanske frysa i hjäl, om
man icke hade en efter orten och klimatet
lämpad klädebonad. Till en sådan hör:
1:o Kallokak (Lappskor) af renens
hufvudskinn, med håret utåt, uti hvilka i stället för
strumpor nyttjas hö, tillagadt enkom för detta
ändamål, af Lappskogräset (Carex vesicaria).
Detta gräs samlas om sommarn, vanligen i
början af Augusti, bindes i knippor och torkas
samt bultas sedan med en klubba tills det
sönderfaller i fina trådar, som hampa eller lin.
Sålunda beredt förvaras det till vinterförråd
i större knippor och stoppas i skorna med
sådan omsorg, att det omger hela foten ända
till vaden, såväl som en strumpa. — Med ett
eller par pud sådant hö tillhandlar sig den
fattiga Fiskarlappen af den renrika Fjellappen
vanligen en slagtren. Detta är ock i skon
ofelbart varmare än flera par strumpor, och
om det torkas en gång i dygnet, hvilket
vanligen sker för eldbrasan, kan samma hö
begagnas i 8 dagars tid, hvarefter nytt påömsas.
Skoskaftet, som går ungefär ett qvarter upp
på smalbenet, slås tillsammans med två alnars
långa band af ullgarn vurddagak, af
Finnarna kallade paulat, hvilka lindas flera hvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
