Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å Warangerfjellet rastade vi par gånger, för
att låta våra renar beta, samt kommo till
Waranger botten först mot aftonen. Här fanns
ingen stuga, utan endast den uslaste koja man
kan tänka sig, som likväl beboddes af en
Finne Hans Aikioniemi, hvilken ifrån Sodankylä
hitflyttat med flere barn, utan ringaste
lifsbergning, ty det lilla han ägt hade åtgått till
flyttningskostnad på 50 mils väg. Några år
derefter fann jag likväl denne man i
någorlunda välstånd. Så tacksamma äro ishafvets
våldsamma vågor mot den, som på dem anstränger
sina krafter och äfventyrar sitt lif. Ingen kunde
stå i kojan, utan i krypande ställning måste man
här röra sig. Några får och kalfvar gingo
lösa inne, och röken ur den på golfvet
brinnande elden gick icke väl ut från hålet i
taket. Det var likväl det första ställe, der
menniskor bo, bortom Polmak. För det ännu
något behjelpliga renbetet ville Lapparne
stadna här öfver natten, och Högman instämde
med dem. Hvad var att göra? Att qväljas
här hela natten tyckte jag öfvergå mitt
tålamod, hvarföre jag beslöt att ligga ute. Knappt
hade jag tagit detta beslut, förrän aftonkylan
skärpte till, och skarpare trodde man kölden
blifva mot natten. Jag kastade mig i högra
vrån af kåtan på riset, som i 8 à 10 tums
tjockt lager betäckte marken, och hvars löf
under loppet af vintern utgjort förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
