Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man fånga helgeflundran med handsnöre
eller vanlig metkrok, då man ställer sig att
meta å sandiga ställen, der hon bäst anträffas.
Denna i mina ögon kolossala fisk, (ty ännu
hade jag icke selt några andra hafsunder),
hade det välsmakligaste och finaste kött.
Under det måltiden anrättades, hade jag
tillfälle att besöka fiskarbåtarne, hvilka landade, de
flesta fullastade med torsk. En och annan
råcka och hornsimpa medföljde, hvilka såsom
oanvändbara kastades på stranden. En båt
medförde i släptåg en haj, den de på bruten
Danska kallade håkäring, i stället för
håskjerding. Fisken skars upp och endast lefvern
användes, hvilken lagd i en tunna fyllde den
med råga och troddes lemna 7/8 tunna blank
tran, som skattades till ett värde af minst tio
Spd:r. Hajen rifvet sig vanligen lös ifrån
långrefven och för stundom med sig hela
stycken deraf, men fångas likväl någon gång med
ny stark ref och grofva krokar. Torsk- och
sajd-nät sönderrifver och förstör han när han
vill åt komma den i dem fastnande fisken; men
någon gång händer det likväl att han intrasslar
sig och betalar sin djerfhet med lifvet.
Hajfisken har den rysligaste mun i proportion
till kroppen, är det glupskaste djur man å
orten känner och säges nedsvälja till och med
en hel häst, som blifvit kastad i hafvet. Dess
askgråa, mera svartaktiga bud, och runda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
