Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rum, den enda spiritu$, som hemifrån
medföljt, hade Tuisko genom sin oförsigtighet
söndrat det än obegagnade kruset, och den
för tillfället goda varan gick förlorad, så
nödig den varit till undfägnad både för mig
och dem, som buro tunga bördor. Sent om
aftonen framkommo vi till Säytsjawrre, dit
jag från Enare sidan beställt mig en båt till
mötes. Men här fanns ingen, ty milt bref,
ehuru afskickadt i början af Junii, hade
försent framkommit. Jag var uttröttad af
fotfärden, och mitt folk ännu mera af sina
bördor. Öfver träsket var en knapp mil, men
vägen omkring dubbelt så lång, och mina
följeslagare kunde icke med bästa vilja, i brist
på mat, åtaga sig att göra denna omväg. De
sågo mot andra stranden något, som de
tyckte vara i rörelse, och man förmodade Jonas
Jonasson Aikio denna tiden möjligen kunna
vara här på fiske. Nu gällde att öfverlägga
om huru man kunde få den förmodade båten
att landa, och Lapparne fattade snart
beslutet att tända upp eld på stranden. Hvad
skolen J bränna, mente jag, ty ingen qvist eller
sticka syntes. Nog få vi bränsle blef svaret;
och i hast hade de samlat en väldig hög af
renmåssa och trädrötter, dem de uppkrafsat
under mossan. Brasan öktes allt mer och
mer, så att Aikio, som trodde att någon
missdådare vandrat här och lemnat eld efter sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
