Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finska Poltiainen. Den är den minsta af
alJa myggarter, och icke så talrik som de
förstnämnde; men den är giftig, och dess stygn
brännande, så att en odräglig sveda uppstår,
och det anfallna stället sväller upp ofta mer
än efter knotten. Denna insekt vistas mest
vid fugtiga ställen och vid vattendragen,
särdeles vid strömmar. Liksom knotten är den
mest i rörelse om dagarne, isynnerhet från
middagen till solens nedgång. Vid alldeles
klart solsken visar den sig icke, utan tycks
då söka skugga och fugtighet, och om
nätterna hvilar den. ”Tvättar man sig ofta med
kallt vatten, sväller det bitna hullet icke så
mycket. Svullnaden fördelar sig då äfven
lätt, och det obehagliga kliandet och svedan
upphör. För att skydda sig mot myggen
pläga eljest Lapparna, särdeles nybyggarne från
sydligare orter, tjära ansigte och händer,
eller öfversmörja sig med beckolja.
Min vistelse i Enare aflopp utan några
anmärkningsvärda händelser, och så äfven
återfärden. Sommarn och hösten försvunno i
enformighet, om jag undantar att bref tvenne
gånger anlände från Finland. Sedan solen
gått till hvila och den mörka tiden infallit,
blefvo nätterna sömnlösa. Saknaden af
menniskor gjorde, att jag en vecka tidigare än
vanligt företog en ny färd till Enare, för att
hålla Julmötet. Jag for utan dräng, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
