Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
straks köra de bort mig’. Gifmilt och vänligt folk,
va? Nej pack, snålt pack!
— Det var då ett sant ord, pep en liten mager
liusråtta. Aldrig ha de satt ut några grönmålade
lådor med talgbitar och ostkanter åt mig och mina
stackars hungrande små, aldrig i lifvetl
•— Det kanske har sina randiga skäl, tyckte en
grannröd domhärre. Det är nog skilnad på djur och
djur.
Älgen låg och tänkte. Ett egendomligt rättsfall,
det här, mumlade han för sig själf. Högst egendomligt
och invecklat! Så vände han sig till räfven och
frågte om han hade något att tillägga. Men innan
räfven hann svara, reste sig en stor mörkbrun och
långhårig hund nr ett tjockt gransnår längst bort i
ändan af bottnen. Ingen hade sett honom förut, ingen
visste var han kom ifrån; inte ens Karl-Herman —
en sådan hund fans ej på någon gård där i bygden.
Ett ståtligt djur, härrlig lockig päls, kraftig och dock
smidig kroppsbyggnad, stora kloka ögon.
Han gäspade ett tag, öppnade ett väldigt gap
och yttrade:
— Närsynta och svagsynta ären I, djur — från
låga och trånga synpunkter betrakten I dessa höga
och viktiga frågor. Jag vill föra er till en ny utsikts
plats, med vidare syner och klarare belysning. Tänken
efter och sägen mig hurdan den död är som I gån
tillmötes, när I blifven dödade för att tjäna Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
