Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 1. Sungsung och Järgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
— Sji, sji, jag är mycket glad. Tag henne, min
käre Sjungsjnng. Du är visjerligen en utlänning och
af ringa börd, men det gör detsjamma. Du sjkulle
oeksjå enligt besjtämmelserna rifva sjlottet och för
jaga draken, men det skänker jag efter altihop. Tag
henne, det har du ärligt förtjänt. Nå, Sjisja lilla,
tag din befriare i famn — här sjkall bli bröllopp
på fläcken!
Det vart åter surr och stim. Några ynglingar
af dem, som försökt befria henne men vänt om, mum
lade och knotade; det är olagligt, tyckte de — han
ska jaga bort Järgen, om han ska få henne. Se, alla
ville de ha priusässan och hoppades att Järgen skulle
befria dem från den besvärlige rivalen. Men deras
mummel nedtystades och drunknade i glädjeropen,
och prinsässan själf satt på bakbenen, öppnade strå
lande sin famn och sträckte frambenen mot sin brud
gum.
Men Sungsung såg bort.
— Jag är inte färdig än, sade han. Jag ska
fördrifva Järgen och rifva hans håla först, för det
har jag lofvat.
Han teg och stälde sig att se upp mot nätet i
tankar; tysta stodo ock de andra och skådade mot
höjden. Järgen hade lagat den söndertrasade väfven
och krupit in i sitt gömsle; man såg ett par ben
sticka fram ur hålet, och de skakade ibland som af
ursinne och hotfull hämdlystnad. Det såg inte rådligt
Djur.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
