Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 2. Sunsung ränsar riket från jättar och troll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
en vägghylla — lurfviga och stadiga klumpar, sni
dade i trä — och satte sig mitt på den enas nos.
— Lefver du så rör på dig, din kloss, ropade
han; men båda björnarna stodo orörliga. Dåliga vild
djur ni har här i landet, tilläde han och flög vidare.
Hit och dit flög han, kvick och munter och be
låten, och. alt som kom i deras väg tittade och luk
tade han på. Han rände ner i lampglasens djupa
grufvor, han smög sig in i ett jakthorn som hängde
öfver en bössa på väggen — det var en spännande
mystisk och stämningsfull labyrint — och han kilade
omkring bland småsakerna på hyllor och bord.
Bivalen började misströsta. Där fans gott om
odjur och vidunder öfveralt, en sfiuks med stirrande
ögon på skrifbordet, en hisklig sjöorm på karusällbordet ■— han dök upp ur en våg vilken tjänstgjorde
som sigarrkopp — och andra skräckinjagande skep
nader. Men Sungsung tycktes vara hård; kanske
var det hans glada mod och hans outtröttliga lust att
undersöka alting, som förlamade trollen och betog
dem makten att skada, tänkte rivalen och kände nästan
en fläkt af aktningsfull beundran för den utbölingen.
Men han ville ej helt och hållet uppge hoppet än.
Ett troll hade de kvar att uppsöka, och det var
ohyggligast af alla. Det var en sparbössa på en
hylla; ett grinande eldrött ansikte med vassa horn
i pannan, gnistrande vilda ögon, en lång krokig suabel
till näsa och en svart springa till mun. Och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
