Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
gott att veta, hau bör ju lia bäst reda på den saken
själf. —
Gädd-Lars är en, som han uppenbarat sig för
åtskilliga gåuger.
Han rodde drag en sommarkväll och höll refven
med tänderna, som man gör när man idkar detta
slags fiske ensam. Då fick han rätt som det var ett
napp, som hart när röck ut ett par tänder på honom ;
och han till att dra, det var en bahäjare att vara
tung, en pundgädda minst; konstigt att refven höll.
Han lekte med henne, drog och släpte efter och drog
igen; så fick han henne ända fram till ekan, han såg
henne redan skymta i vattnet och undrade öfver att
hon höll sig så lugn och medgörlig, och inte slog
och bångade och väsnades som slika kreatur för sed
hafva. När han så med ett raskt grepp lyft upp
henne öfver vattnet — inte hel och hållen, bara en
bit bakom hufvudet, rasten såg han som en ändlös
grön strimma nere i djupet — då slet hon sig, spot
tade formligen ut svirfveln, gaf till ett högt skratt,
ett ordentligt, riktigt otäckt mänskligt gapskratt
och försvann som en blikst.
Gädd-Lars rodde hem. Han visste nog vem han
haft på kroken, och kände sig inte hågad att ro
drag mera den kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
