Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelgäddan i Vassviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tycktes gâ efter beräkning. De samman
svurna följde henne troget pä vederbörligt afstånd
vart hon for; och hon for vida omkring, hälsade pä
i närbelägna vikar, ströfvade bland holmarna, gick
upp i bäckar och åar, stod i timtal och väntade vid
grund och vålar. Men i den natten fick hon intet;
öfveralt var det lika dött och tomt. Hon magrade
och blef närvös, vilket hjärtligt gladde och tillfredsstälde mörtarna.
Så en midnatt stod en af dem, det var Silfverlings bi or, i närheten af rysjan — han hade sett att
hon höll till därinne i vassen. Och snart såg han
henne närma sig — lian låtsades om ingenting, stod
bara kvar och såg omedveten ut. Alt närmare kom
hon — nu var hon knapt ett par alnar borta — då
satte mörten iväg, vek af utefter landgångsnätet och
rusade rakt in i rysjans gap. Och Gammelgäddan
efter för full maskin; under vanliga konjunkturer
skulle hon nog ha saktat farten, men nu varken såg
aller tänkte hon, utan lät det gå. Hon tornade emot
nätet, vände och gled in i struten, och sen kunde
hon inte komma längre.
Någon mört fans inte därinne, han hade kilat ut
genom en maska, men det var inte nog glest för
Gammelgäddan, hon stod där hon stod.
När hon kom underfund med det vart hon arg,
som man i allmänhet blir när man fastnar i en rysja.
Hon snodde runt och rusade af och an, men någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
