Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
si s mm ingen råtta som
fin; inne komma
levande ut — Här har spökat.
Johan Islund tran
Storsveden i*röt stubbar i skogen en
gang och låg här i en
labo-stuga och väcktes två nätter
av ett väldigt oljud, det var
som om en stor åkervält gått
med fart från den ena
väggen till den andra, och det
slog mot väggarna så hela
stugan skakade ocli
fönsterrutorna skallrade. På
morgonen tog han en stor stabbe
som stod där och rullade den
över det ojämna golvet och
»fick samma jud, så tog
jag-annan bostad»2).
Men man kan också få
höra andra läten här,
fågla-låt och kanske t. o. m. en
vallhornslåt. Det var
visserligen ingen vallkulla som
blåste, utan en
seminarieelev från Falun, född i
Svartnäs, men hon liar sitt hem
i Karlsbyheden och låten är
känd av ålder i Sundborn,
en »signal till varann vid
olycka» — det är den vitt
K. E. F. 1925
BILD 224. ENGSTRÖMS GÅRD VID KARLSBY FÄBON. FLINTEN
I BAKGR.
K. E. F. 1925
BILD 225. HINSÅSEN OCH MÖRBERGET FRÅN KARLSBY
F\ÄBON.
spridda »Tovalåten» (»Tul-
leri tova, tolv man i skoga»3), som fäbojäntan spelte eller sjöng för att tillkalla
hjälp mot rövarna, men hon minns av texten endast »vallhunden hänga de»:
11. VALLHORNSLÅT, BLÅST AV THEA ERIKSSON, KARLSBYHEDEN, UPPTECKN. AV K. E. F. VID
KARLSBY FÄRON 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
