Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1821, blev s. ä. storskifteslantiiiiltare; kommissions-lantmätare 1824; tog avsked från
lant-mäteriet 1831. Sysselsatte sig därpå åter med bergsbruk; upptog och skötte flera dels
nya, dels gamla gruvor i Dalarna, Värmland, Västmanland, Hälsingland och
Östergötland för egen och medintressenters räkning och hade dessutom överinseendet vid
åtskilliga bergverk, bl. a. vid Vintjärns gruvor i Svärdsjö, Såghytte kopparverk i Vika
m. fl., samt biträdde distriktsgeschwornern i hans göromål. Såsom gesclnvorner vid
Vintjärns gruvor ditledde han den 1/i mil därifrån belägna Rysjöns vatten för
malmuppfordringen ur gruvorna, vartill förut hästkraft måst användas.
Gjorde på enskilt uppdrag en resa till Norge i bergverksärenden 1839. Skötte
gruvbrytningen vid Tomtebo koppargruva i St. Skedvi 1850—G0, blev där medintressent med
hytta och svavelverk vid Korsnäs. Ingick 1847 ett bergsbruksbolag vid Falu gruva
med sin sväger bergsmannen K. A. Johansson, som fortgick till dess den gamla
bergs-mannainstitutionen är 1862 upphörde; de brukade i den s. k. Herrhyttan i östanfors. —
Anläde pä 1830-talet Kvarnsvedens kvarn i St. Tuna, den han i förening med sina tre
bröder ocli nyssnämnde svåger egde och drev. Arrenderade 1868 Gävle stads kvarn på 27
är, vilken han på egen bekostnad ombyggde ifrån 4 till 10 par stenar, men knappt färdig
nedbrann den jämte halva staden 1869 10/7. Kvarnen uppbyggdes igen hösten samma år.
Egde och bebodde egendomen Lövnäs i Sundborn, egde dessutom Hyttnäs kvarn och
Kvarn-täkts kvarn i Svärdsjö, av vilka han anlagt den sistnämnda och från grunden ombyggt
den första. 1854 började han odla fisk vid Lövnäs och har sedan med iver och framgång
sysselsatt sig därmed, ända tills fiskaveln och även fisket förstördes genom den på
1860-talet påbörjade timmerflottningen i Sundbornsån. f på Lövnäs 1874 8/n.
Hans äldste son Vilhelm f. 1830 y10 på Lövnäs. Genomgick Falu skola 1839—46. Åtnjöt
enskild undervisning i Västerås 1846—18; student i Upsala 1849; vistades vid Akademien
1849—50; brukselev vid Svartnäs Bruk 1851; inspektor vid Såghytte kopparverk i Vika
1852—62; egde Kvarnsvedens kvarn och lantegendom i St. Tuna, där han bodde 1862—67;
flyttade sistnämnda år till Gävle för att sköta den av fadern arrenderade stadskvarnen
därstädes. Är 1880 flyttade han åter till Kvarnsveden, men hade det oaktat överinseendet
över stadskvarnen i Gävle, j- 1915.
Jacob Steffenburgs övriga barn och ättlingar återfinnas i stamtavlan.
Carl Steffenburg, f. 1799 2S/7 på Kolbergsbo, var som barn mycket svag och ofta sjuk,
varför han ej kunde börja att läsa förrän vid 13 års ålder; genomgick Falu skola 1814—19,
studerade vid gymnasium i Västerås 1S19—22, student i Upsala 1822; prästvigd 1S23,
pastorsadjunkt i Sundborn s. å.. skolpräst i Svärdsjö 1827 och skötte därjämte
predikantstjänsten i Svartnäs bruksförsamling. Kyrkoherde i Sundborn 1847, prost 1S60. Hade från
1862 uppsikt över plantering av blodiglar i åtskilliga tjärnar i Dalarna, vilken plantering på
förslag av brodern, ingenjör A. Steffenburg, bekostades av länets Hushållningssällskap.
Som gymnasist hade han på rekommendation av överdirektör mekanicus E. Hagström
anbud på elevplats vid Kgl. Myntet i Stockholm, men »förirrade sig in på prästvägen».
Under sin vistelse i Svärdsjö satte han sig i spetsen för bl. a. trenne stora företag,
nämligen omläggning av den backiga 21/2 mil länga vägen mellan Borgärdes och
Lums-hedens gästgivaregärdar och sänkningen av tvenne större sjöar, Svärdsjön och Toftan,
vilka tre arbeten med betydliga statsbidrag under hans ledning utfördes 1S37—55.
Även under vistelsen i Sundborn genomdrev han och satte sig i spetsen för flera
allmännyttiga företag, såsom väganläggningar, strömrensningar, myravtappningar m. fl.
Disponent över Sjö- och Risängsgruvorna i Svärdsjö. Död den 17 maj 1873.
Enligt Ljungbergs Herdaminne voro »hans predikningar af fattade på ett lättfattligt
språk, späckadt med liknelser och fyndiga antiteser, hvilka slogo an på alla. För hälsans
upphjälpande företog han många resor till badorter; hans dagboksanteckningar och
lifliga skildringar af dessa reseintryck, dem han införde i ortens tidningar, utgjorde alltid
begärligt lästa artiklar. — Enskildt egnade han gerna sina studier åt odlingar och fiske,
utan att, oaktadt allt detta, försumma sina presterliga åligganden. I umgänget var han
angenäm och intressant och »såsom den kristliga kärleken var hans älsklingsämne i
predikan, sä var också hans enskilda umgänge, isynnerhet hans familjelif. ett uttryck af
den samma». — I sina två äktenskap efterlämnade han endast döttrar (se stamtavlan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
