Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårten Finne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty så lång tid har förflutit, sedan Mårten
Finne en dag vandrade fram genom våra skogar.
Mårten Finne hade ett pörte ett par mil söderut,
där nu Löa-byn ligger, men hans fröjd var att sitta
i sjöarna och se silverfiskar dansa i sina nät.
Han hade sådana runt kring i alla sjöar och
tjärnar, i Ljusnarn och Norrsjön, i Svartsjön och
i Silma Lambi — det är finnarna, som kalla den
så, men svänskarna säga Öde-tjärn.
Det var hans lust att vandra långa vägar
genom skogarna mellan sina fiskevatten, där han
kunde ligga och plaska både dar och nätter.
Och ensam härre var han över alla vatten där i
trakten — där fanns ej en stuga på många mil
i de tiderna, och det var inte ofta han såg en
mänsklig varelse i skogen. Se skogen den sträckte
sig som en matta över hela bygden, mörk och
tjock. Sjöarna lågo glest, och mellan dem
endast skog, överallt skog, och nästan bara
barrskog. Den gav näjden sin prägel, fattigt
enformig, dystert mörkgrön. Mårten Finne tänkte
nog ibland, när han stod på ett bärg i
solnedgången och såg ut över skogen, att det skulle
vara fagert med en blomstrande äng här och där
i den mörka grönskan, äller att en röd stuga
skulle skänka ögat glädje i allt det enfärgade.
Och nog skulle det vara som sång för örat att
höra yxhygg genljuda i skogarna, att höra
släggor slå inne mellan bärgen.
De där tankarna dansade ofta för Mårten,
när han vankade sina ensamma skogsstigar. De
gjorde så ock en förmiddag i den härrliga
månaden Juli, en soldag vid högsommartid, när han
vandrade hemåt från sjöarna längst uppe i norra
finnmarkerna. En stor knippa fisk bar han, ett
par präktiga pundgäddor skimrade gröna mot
luften, abborrarna glimmade som silverpansar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
