Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En friarfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN FRIARFÄRD
Nu spänner Sven Furu sin bästa travare för
kappsläden, sätter sina klangklaraste bjällror i hans
bruna bringa, griper tömmarna, slår en sjungande
klatsch med piskan och ger sig åstad att gilja
till den, som hans hjärta kär haver och hans
tankar åtrå.
Sven Furu är en man på ett par och tjugu,
men han var tidigt ute och har lärt sig veta vad
han vill. Så har han finnblod i ådrorna, och allt
det där gör, att han allaredan är sin egen härre;
det är ingen som tänker på annat än att han är
jämnårig med storgubbarna i socknen, han äter
sitt eget bröd och det räcker nog åt en till, hej
Prinsen, bättre kan du, trava på du, vägen är
lång!
Sven Furu är vida beryktad för sina hästar,
de äro hans stolthet och storgubbarnas avund.
Han måste färdas mycket på vägarna, han har
sina hyttor och gruvor lite här och där i socknen,
och fy tusan för att ha ett kräk, som behöver
piska och smackningar och piska igän och ändå
inte kommer av fläcken. Det livar upp själen
att komma fort fram, då är det en fröjd att åka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0019.html
