- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
20

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En friarfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

står där en käring med ena foten i snön och den
andra på vägen.

Han hajar till och ämnar slänga ett ont ord
åt käringen, men han behärskar sig och åker förbi
henne med ett glatt »god morgon».

Han känner en vass blick i sin rygg och
stannar, då gumman börjar tala efter honom.

— God morgon, tack vackert, muttrar hon.
Lagom god, tycker jag, men det känns förstås
inte i härrskapspälsen, hur det svider i fattigt
folks skinn. Och till knäna får stackarn stå i
snön, för att fint folk ska få rum på vägen . . .

Sven Furu känner sig road och vänligt stämd:
Ni ska väl förlåta mig, mor, säger han, jag såg er
ju inte, jag vet inte ens var ni kom ifrån. Men
om ni ska åt samma håll som jag, så finns det en
plats där — han visar på den lilla hundsfotten
bakpå släden.

Men käringen är misstänksam: Å, hör man
på bara, hånar hon — nu ska jag säga han är
len och gemen. Ja, egenteligen skulle jag väl ner
till bygden (— Satan, jag mötte henne således!
tänker Sven Furu —), men det här väglaget är
just inte för gammalt folk. Men det säger jag,
att åker han ikull så tar fulingen honom ... Hon
närmar sig stapplande och skröplig och sätter sig
till rätta så gott hon kan på den lilla plätten
bakom honom. Så ja, nu åker vi, säger hon.
Sven Furu skrattar för sig själv och sätter i gång.

Det bär alltjämt uppför, det ljusnar
småningom däruppe över topparna, men härnere bland
stammarna är det mörkt och tyst. Sven Furu
hör gumman mumla och prata, han känner en
underlig misstämning, nästan ängslan, det är som
hade han all skogens skräck efter sig, tätt bakom
ryggen, förkroppsligad i den där lilla gråa,
förtorkade varelsen. Så här språkar hon, medan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free