Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En positiv-visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen var en skrattande villervalla, och slantar
rägnade över sångarparet.
Vi sågo efter dem, där de vandrade sin väg
igän med sol i ögonen och spotskt leende läppar.
Så skulle vi åter slå oss ned och fortsätta siestan;
först då märkte vi att något hänt mitt ibland oss
utan att vi anat det. Farmor hade rest sig,
Farmor stod likblek framför sin länstol, hon stirrade
med vilda ögon över gården, hon viftade med
duken • efter kringstrykarna som försvunno bland
träden. Hon ville tala, läpparna rörde sig, men
hon fick ej fram ett ord, hon fick tårar i ögonen
och sjönk sanslös ned i länstolen —
Det blev liv och oro bland oss, skrik på
vatten och förslag att hjälpa och förskräckelse
och undran. Den gamla slog snart åter upp
ögonen, men hon var maktlös och kände ej igän oss.
Man bar henne in i hennes kammare, familjen
stannade där, och vi gäster voro ensamma.
Då rann som en blixt sagan om smeden och
brukspatronens dotter genom mitt minne — jag
förundrade mig över, att jag ej förut, under visans
gång, varsnat sammanhanget. Ja, det var tydligt;
någon folkskald hade gjort en visa av denna
sannsaga, och nu hade slumpen sjungit den för
hjältinnan själv.
Jag berättade historien för de andra, viskande
och hemlighetsfullt, som man talar i hus där det
finns en sjuk. Solen sjönk allt mer och
eftermiddagens svala ro sänkte sig över våra tankar,
som tysta kretsade kring gåtor likt stora fåglar
kring mörka träd ... Medan dånet från hyttor och
smedjor ljöd dämpat och dovt djupt ur dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
