- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
58

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vargar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

solarna i hans ögon. Han sätter fiolen mot bröstet,
han för stråken över strängarna sakta som en
smekning. Det rycker i mungiporna, det skiftar
i ögonen, och han talar, med en röst som gnolar
entonigt och halvhögt över fiolens ackord, Han
talar ord av en underlig färg, med en vaggande
rytm; de skulle ej förstås, om de hördes av
folket därnere i dalarna, man skulle undra och
spörja, var får han slikt ifrån, var tar han sina
ord, vadan komma hans tankar. Men där är
ingen som hör honom, och stode ock folket runt
kring honom, skulle han ej se det. Ty det är
sitt innersta han täljer. Han mäter sitt liv med
sin längtan, och det skiftar i hans ögon.

— Mitt liv har varit långt, sade han. Det
har krupit fram mellan bärgen som en mask i
jorden. Han vill nog upp i solen, han vill nog
flyga bland blomsterna. Men han kan ej. Han
har inga vingar. Han är av jord, och jord skall
han alltid bliva. Han kan ej. Han kan endast
trängta och trå. Därför skratta de andra maskarna
åt honom.

— Mitt liv har varit en sömn, säger han;
och blickarna mörkna, ögonlocken sjunka hop,
strängarna spela i moll. En sömn med onda
drömmar, med mardrömmar. Jag har sett
underliga moln över bärgen, de ha liknat toner, de ha
lyst röda som vackra ord, de ha skälvt som
sjungande röster. Jag ville hinna dem och hålla
dem kvar, men då drogo de bort och jag skrek
i sömnen. De andra, de som intet drömde, som
kanske ingenting sågo bortom bärgen, deras blickar
och viskningar stucko mig med knappnålar, så
att jag vaknade — —

Han tystnar, och stråken går snabbare över
strängarna. Men det blir ingen melodi. Tonerna
smyga efter varann med knivar i händerna, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free