- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
70

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bärgen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att ge sig hän — att följa — Varje ton drog
henne allt starkare till sig, hon kämpade ej emot,
men hennes dvala höll henne kvar, hon låg och
njöt av att sjunka hän i de svävande, ovissa
ackorden, det var en känsla av att något skulle
hända, men vad, vad, det var som en aning om något
lyckligt, men på samma gång som en förlamning,
äller som en mara, hon ville följa, hon ville springa
sin väg, dit in, djupt in, men hon kunde ej,
dvalan fjättrade henne, hon kunde endast ropa,
och hon oropade och lyddes ...

— Ahå! ropade hon. Vem är du? Säg, är
du ensam? ropade hon. Ensam! kom det, långt
långt bort, som en jämmer.

— Vad gör du i skogen? sjöng hon. Känner
du längtan? Hon lyssnade. Längtan . ..! ljöd
svaret, utdraget, dämpat.

— A kom—å kom! ropade hon. Kom–

kom — — sjöng det. Som en bön med knäppta
händer, som en brinnande bön, där alla tankar
och sinnen bedja. Sakta, bortdöende–

Då följde hon. Hon måste. Som en blå rök
sam all hennes tvekan bort över sjön, och en
tanke fyllde hennes ensamhet, hon måste följa.
Hon rodde med hastiga årtag över viken. När
hon lagt i land, sköt hon ut ekan igän, den gled
tillbaka mot Kolartorpsstranden, tom, vind för våg

— där stod en gammal gumma och slog med
armarna och ropade och bad. Men kolardottern
gav sig in i skogen.

Säg mig, Måns Bokmal, är du trött på
historien? Vill du följa sagan, som går vilse med
kolarens dotter därinne i de skogar, där aldrig
en annan människa satt sin fot — som låter
henne förgås och försvinna därinne i dunklet, och
som mäler, att hon aldrig vände åter till hemmets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free