- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
87

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skuggo på bärget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Skuggo på bärget» kallades han där i trakten,
av gruvfolket och bärgsmännen — om nu Skuggo
var hans fäderneärvda namn äller folkets instinkt
givit honom det. Hans ungdom hade gått
därnere i djupet — gått som en enda natt, syntes
det honom, som en dröm, den där han intet
mindes utav. Gått i ett mörker, som aldrig skiftat
sin svarta färg, i en tystnad, som mätts ut av de
fallande dropparna och endast då och då vaknat
för att lyss till dynamitskottens åska äller
släggornas tunga slag. Aldrig trängde en glimt av
solen dit ned i avgrunden, aldrig dallrade luftens
blå därnere kring stenarna — som en liten blek
måne såg han det högt, högt över djupet. Och
om kvällen, när han steg upp i ljuset att känna
en ljum vind och en doft barrskog, då gick solen
ned, då mörknade även luftens blå.

Så hade hans ögon fått mörkrets färg, fått
mörkrets svarta djup och nattens allvar, som
aldrig speglar solen. Så hade hans läppar slutits
samman av tystnaden, slutits om tankarna och
glömt att le.

Då var det en kväll vid midsommartid, solen
stod sjungande röd bort över Yästanå bärg, när
han steg ur gruvan och tänkte sig in till sömnen.
Han stod och såg upp mot höjden — då fick han
längtan dit upp, dit upp, där luften välvde sig vid
runt omkring och där solen var närmare än
annorstädes. Han vandrade in i skogen, uppför bärget.
Han stannade under högsta klinten — han såg
någon komma däruppe, han ville vända om. Men
det var något som drog honom uppåt och han
följde.

Det var en kvinna, de möttes högst på höjden,
de stannade framför varann, stodo där tysta och
läto blickarna famnas. Han såg något ljust längst in
i hennes ögon, det var väl kvällsolen, röd, röd ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free