- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
122

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindsagor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och vilken luft det var! Frisk och klar och
kylig. Det var en luft att springa kapp i! Skulle
stormen, den urgamla, härrliga stormen, låta sig
besegras av slikt ett litet kryp, som var bundet
vid marken, som måste värmas upp för att få
liv — den fria, härrliga stormen ge vika för en
slav, en lastdragare, ett vidunder som omsatte
himmelens eld i stinkande gråa rökmoln! —
Vindician kände muskler och senor spännas, kände
blodet flyta varmt och starkt i ådrorna, närverna
hårdna som sjungande stålsträngar.

Men snart glömde han åter hela
kapplöpnings-historien. Ängarna lågo så jämna och släta,
sädesskylarna stodo så smärta och fina — som
drömmande jungfrur... Hejsan! om livet tog
han dem, över rågstubben valsade han med dem.
Det gick som en dans! De kråmade sig, de
virvlade runt. Ibland gjorde de en hjulning som
i jössehäradspolskan — så blevo de liggande där
huller om buller, andfådda och tilltufsade. Då
skrattade nordanvindens yngste — i detsamma
såg han tåget, litet som en leksak, långt bort i
skogsbrynet. Då blev det fart i honom.

Det mörknade allt mer och mer. Himlen
blev kallt mörkgrå, jorden blev svart. I dalen
lyste stuguljusen, jordens stjärnor. Himlens voro
dolda av molntäcket.

Lokomotivet rusade in i skogen. Där var
allt mörkt, svart. Endast eldhästens ögon
flammade röda och stora. Han hade kattögon som
voro glanslösa vid dagsljus, men gnistrande i
mörker. Och allt var tyst — hjulen bullrade
endast sitt »bom-drom-toml», och nordanvindens
yngste gnolade en entonig sång, under det han
piskade nattluften med vingarna.

Han skrattade ej längre. Han började tröttna
på leken. Vingsenorna värkte smått, musklerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free