Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granar och Furor - Furor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan, gömma sig bak snår och stammar. Och
så faller han — långsamt, majestätiskt. Han
segnar ned, kronan gör en båge i luften, rak,
oböjd faller han — där går som en skälvning
genom buskar och småträd på marken, som likt
en flock gatpojkar trängt sig hop kring honom
— det går som en splittring av fasa genom alla
osynliga, sovande kryp i jorden, som gnagt hans
rötter — nu faller han, men nu hämnas han ock,
nu faller han, men han krossar ock er i sitt fall,
I dvärgar, ungträden brytas, grenar knäckas, det
knastrar och knakar i riset under snön, han
krossar allt som står i vägen, han sjunker i snön,
han ligger där rak, oböjd, stark i döden! —
De funnos ej mer, mina härrliga tallar
däruppe i Ljusnarsbärgen. Och tysta vände vi åter
mot dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
