Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångar. Inifrån stallet hör jag en tyst
gnägg-ning — tomtarna äro väl där, kanske ge de gamla
Dockan hö. Det är sen kvällstimma, husen ligga
mörka och tillbommade. Endast ur ett
vindsfönster på ena gaveln skiner ljus ut över
äppelträd och törnrossnår.
Där är jungfruburen, där är julklappsvaka.
Jag smyger mig över vinden, med ljudlösa steg,
jag slår ett dundrande slag på dörren — jag hör
skrik och viskningar därinne, så öppnas dörren
och jag släppes motvilligt in.
— Var har du varit så länge, Sven i
Rosengård? säger en jänta med stora ögon och slank
gestalt.
— Jag haver varit i byen, kära syster min!
svarar jag högtidligt.
Tépannan ångade på fotogenköket, rastlöst
gingo nålarna runt kring bordet, det pratades och
skrattades. Jag hade med mig sigarrätter, de
rökte allesamman, det smakade väl ej särdeles
bra, men det var så lustigt. Och höstvinden pep
i fönstren.
En av jultidningarna hade kommit till vår
landsända samma dag, det var den första, jag hade
tagit med mig den från byn. Nu läste jag högt
ur den, det var en historia om mörkret, en saga
där långt, långt utifrån stora världen, det var en
kvinna som steg fram ur mörkret till att vinnas
av den hon trånat efter, men solen bländade henne,
hon drogs åter in i mörkret, till att förgås. Det
var ett liv som drog genom våra tankar däruppe
i natten, ett sky drag genom våra lugna
juldrömmar. Och vinden tjöt och suckade i fönstren,
och mörkret stod därutanför, det tryckte sig tätt
till rutan, det såg in på oss med tusen ögon, med
svarta, svarta ögon–
Och natten skrider. Huset börjar vakna, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
