Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till anarkisternas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föreningslänken mellan de spridda och hvar för
sig arbetande anarkistgrupperna eller enskilda
anarkisterna är pressen. Något mera
internationelt och något mera frigjordt från all slags
organisation låter icke tänka sig. Detta hindrar
naturligtvis icke tillfälliga sammanslutningar till
gemensamt uppträdande.
Den anarkistiska propagandans första härdar
voro Frankrike, Spanien och Italien, där
anarkismen vunnit sin största utbredning. Från
september 1870, då Bakunin och hans anhängare
sökte företaga en kupp i Lyon, hafva anarkisterna
tid efter annan gjort sig påminta genom någon
uppskakande katastrof, hvars upphof varit
antingen en enskild anarkist eller också en hel
grupp. Anarkisterna deltogo i Pariserkommunen,
liksom socialisterna. 1879 tillställde de
oordningar i Monceau les Mines, hvarvid öfver sextio
anarkister häktades och dömdes. I följande
kapitel skall nämnas något utförligare om de
bekanta anarkistdåden i Paris 1891—94.
I sina »Memoarer» omtalar f. detektivchefen
i Paris, Goron[1], en tjuf vid namn Clément
Duval, som vid sin arrestering svårt sårade en
poliskonstapel, Rossignol. Man tog den häktade
för att vara en helt vanlig tjuf, då ett bref från
honom fäste polisens särskilda uppmärksamhet
på fången. Då detta bref är typiskt, må det
anföras här i sin helhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
