Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furstemord och anarkistdåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade sina båda våldsbragder med att säga, att
han första gången velat hämnas Ravachol och
den andra Vaillant. »Jag kom till Paris i och
för rättegången mot Vaillant,» sade han inför
domstolen, »och var vittne till den drakoniska
grymhet, hvarmed man straffade attentatet i
Palais Bourbon. Man dömde Vaillant, som icke
dödat någon, till döden och guillotinerade honom.
Men, mina herrar kapitalister, ni ha gjort upp
räkningen utan värden. Handsken har upptagits.
Bomben i kafé Terminus är svaret!»
Emile Henry blef afrättad och dog modigt
liksom de andra till döden dömda anarkisterna.
Några månader senare ägde den
smärtsammaste katastrofen rum. Presidenten Carnot blef
mördad i Lyon af anarkisten Caserio, som
förklarade sig vara Vaillants och Emile Henrys
hämnare.
Leveillé, Dardare, Decamps, Ravachol,
Vaillant och Henry voro fransmän, Caserio däremot
var italienare.
Att Lucheni inspirerats till sitt dåd af
Caserios är sannolikt, liksom det ock finnes ett
samband mellan Lucheni och Angelo Bresci.
Under rättegången med Lucheni utbrast
denne vid ett tillfälle: »Med glädje skulle jag
ha dödat Umberto. Men inte Crispi. Han har
stulit 500,000 lire, och en tjuf mördar jag ej. För
en tjuf skulle jag ha dragit mig!»
Man får visserligen ej fästa för stort afseende
vid detta yttrande af en, som ända in i sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
