Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
og ansiktet ned mot bordet hun satt ved, og hui*
ket og sa hikstende:
— En blev ikke vakker av å sitte innestengt,
så én ikke fikk se hverken sol eller sommer.
Ane la armen om henne og stod og strøk
henne over håret:
— Kve du seie? Kjem du kje ut, så mykje
du bære vil?
Elen Anna svarte ikke, hun bare hulket.
Da så Ane over på broren, med luende harme
i øinene:
— Gud nåde de, om du ikkje e god med sø*
ster mi, dæ sei e de! sa hun.
Da blev Elen Anna full av anger, og harm på
sig seiv sa hun, og gråten stilnet:
— Han er allti god med me. Han har alder
sagt et ondt ord.
Ane blev eftertenksom i minen. Og stod en
stund og likesom lyttet efter noget i sitt eget
indre.
— Men du kjem alder ut?
Elen Anna tidde.
Da så Ane igjen bent på broren:
— Ho ska kje sitt inne her og sy, frå morån
til kveld. Ho ska meir ut, så mykje du veit dæ,
sa hun.
— E ha sitte inne mest all min dag. Og dæ
ha kje skadd me, sa Johan.
— Ja du, sa Ane lavmælt og med ringeakt i
røsten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
