Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här äro vi tillbaka, här äro vi hemma, — i vår flygmaskin.
»Vi ville hjälpa dig, ville skaffa bensin till dina tomma tankar.
Det gick inte. Hjälpen kommer nu från dig. Du ger oss vatten,
kläder och skydd mot natt och köld. Du måste hjälpa oss
vidare, måste föra oss tillbaka till civilisationen, till livet. För
allt det goda, som du, trogna ’Atlantis’, har gett oss, taoka vi
dig-»
Sju dagar hade vi irrat omkring i vildmarken under sökande
efter vatten och människor. Starka och fyllda av hopp hade vi
lämnat flygmaskinen. Nakna och förtvivlade, försmäktande
efter vatten, med sönderslitna fötter konfflio vi tillbaka. Nu
ligga vi i hängmattorna i hytten på flygmaskinen. Vi äro
lyckliga och lugna, tänka över alla möjligheter till räddning.
Det finns knappt hopp om att vi skola kunna få hjälp
utifrån. Skulle man söka oss, skulle man säkert ha sänt ut en
flygmaskin redan de första dagarna. Jag är mycket besviken
över att yttervärlden synbarligen glömt av oss, men kanske är
det bättre så. Om vi vänta på hjälp, om vi ligga kvar här utan
att göra något, då måste snart förtvivlan komma, nerverna
skulle svika. Men vi veta, att vi måste hjälpa oss själva, att vi
måste kämpa för vårt liv, — och vissheten att allt beror på
oss själva ger oss styrka.
Inte under några omständigheter få vi än en gång fatta ett
överilat beslut. Skola vi sitta sysslolösa i flygmaskinen för
att vänta på den svaga möjligheten av hjälp utifrån? Omöjligt!
Det finns bara tre eller fyra liter kylarvatten kvar. Även med
den längst gående inskränkning, — vi tillåta oss dagligen en
halv kopp om morgonen och en halv om kvällen — skulle
förrådet vara tömt på sex eller sju dagar. Och vad sedan? Nej,
— vi måste ut igen för att söka vatten.
Under de sju dagarnas fotvandring hade vi utan resultat
genomsökt 15 till 18 km. av kusten österut. Nu vilja vi västerut.
Vi befinna oss ju ändå enligt min mening på en ö. Hamnen
Port Cockburn måste vi ändå nå till slut i västlig riktning.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
