Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förråd räcka i veckor, — och längre än en vecka skall det ju
i varje fall inte dröja, tills vi äro tillbaka i civilisationen. —
så tro vi åtminstone.
Denna hoppfulla stämning på aftonen den sjunde dagen
efter nödlandningen är ett av de vackraste minnena från våra
53 dagar i Australien. För att fira dagen röka vi i dag en
cigarr och två cigarretter. Det är givetvis en tryckande känsla
för oss att veta, att våra kära därhemma, att våra vänner och
hela världen oroa sig för vårt öde, att man väl redan har gett
oss förlorade. Sedan skall glädjen bli stor, när de första
telegrammen gå ut över världen. Till sent på kvällen berätta vi
för varandra om våra hem.
Vårt robinsonliv blir intressant. Man måste veta att hjälpa
sig själv. En segelbåt skall tillverkas. Ett segel? Två
badkappor och ett par linnebyxor skäras till och sys samman.
Sy-don? Tyvärr förlorat vid krökodil jakten. Men vi ha segelgarn
och skruvmejsel. Stygnen bli ju lite grova, men vi ämna ju
inte starta vid någon skönhetstävlan på Wannsee. Roder och
två paddelåror bli riktiga konstverk, tillverkade av flaggstång
och reservbleck till flygmaskinen. Under tre dagar blir vår
vik ett skeppsvarv. Arbetet går framåt, skänker oss glädje.
Men vi måste skynda på, hungern försvagar oss. Längtansfullt
väntar man efter kvällen, man får ju då en cigarrett och en
halv cigarr. Vi ha ransonerat för 20 dagar; på den tiden skall
allt vara över.
Vårt svåraste göra är att dra av flottören under maskinen.
Västra vingen stöttas omsorgsfullt upp med hjälp av smala
trädstammar. Flygmaskinen får inte ta skada, måste stå kvar
på ena flottören. Vi skola dock snart fortsätta vår flygning.
Metallflottören är vansinnigt tung, men vi ha krafter kvar, och
det går. Så ligger flottören i vattnet, sand fylles i de olika
rummen för att hålla båten på rätt köl. Masten, en trädstam
från den nära intill liggande sumpskogen, sättes fast med
läderremmar och metalltråd. Seglet, mitt mästerverk, kan läggas om
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
