Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per flyg till fasornas land, av Hans Bertram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betytt slutet. Några gånger kommer tandvärken tillbaka; vår
metod att bota med den böjda nålen, som vi stucko ner i tanden
och vredo om i varet med, var varje gång framgångsrik.
(Kanske komma också tandläkarna att i framtiden använda en
säker-hetsnål; det är en enkel och säker behandling.)
Två gånger ha vi dessa tre dagar lyckats hitta några snäckor,
då vattnet vid ebbtiden hade dragit sig tillbaka. Vi hade fått
för oss, att två eller tre bitar kött om dagen skulle återge oss
våra gamla krafter.
Regnet var säkert inte angenämt, men det har samltidigt gett
oss den stora gåvan av friskt vatten. I de högre belägna
klipporna, som inte spolades över av havsvattnet, stannade
vattenpussarna kvar. Det var en lycka för oss, ty första natten hade
floden spolat över vår båt och havsvatten runnit in i
sötvat-tensrummet. Vi skola alltså ha rikligt med dricksvatten för de
närmaste veckorna. — men så länge skola vi inte behöva vatten
mera. Jag känner, att de sista dagarna komma nu, att det lider
mot slutet.
Tredje dagen röka vi vår sista pipa. Vid nödlandningen hade
vi 12 cigarrer, 50 cigarretter och ett paket tobak på
flygmaskinen. Detta förråd ransonerades för 14 dagar. När cigarrerna
och cigarretterna voro upprökta, hade vi kvar det lilla paketet
tobak som vår största förmögenhet. De sista veckorna kostade
man på kvällen på sig en pipa gemensamt, men under
regndagarna vår enda möjlighet att hålla oss varma, eller
åtminstone att inbilla sig en känsla av värme. När sedan tobaken är
slut till sista uns lägger Klausmann omsorgsfullt ner pipan,
soml om han därmed ville säga, att det nu snart skall vara
definitivt ute med oss.
Det regnar redan fjärde dagen, oavbrutet. Den tröstlösa
stämningen blir förtvivlad. Vi måste krypa under någonstans, måste
hitta ett krypin och invänta slutet. Vi krypa genom stenrösen,
kanske 100 m. längs stranden, komtaa sedan förbi ett klipp-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
