Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En flygare berättar, av Iwan Smirnoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkelt inte fatta det. Vi flögo nästan 320 km i timmen. Vi togo
oss åter en titt på kartan för att vara säker, men i samma
ögonblick fick Van Beukering kontakt med radiostationen på Leros,
och av pejlingarna från denna italienska station blev jag
övertygad om att min förmodan varit riktig.
Vi hade inte mycket bensin kvar, och enär det var uteslutet
att vi skulle kunna komma till Aten på de par hundra liter vi
hade, beslöt jag att vända och mellanlanda i Saloniki för att
fylla bensin. Det var inte leksaker att landa där, ty molnen lågo
på blott en par hundra meters höjd, och det blåste hårt nere
vid marken. Till och med på lägre höjd flögo vi nästan på känn
och måste hålla noggrann utkik.
Nej, det är inte någon enkel sak att landa i Saloniki i dåligt
väder, och för att vara säker beslöt jag att så fort som möjligt
uppsöka havet, ty om jag flög efter kusten, skulle jag inte
stöta på några hinder. Sagt och gjort, men mitt i de gråa
molnmassorna döko plötsligt konturerna av ett berg upp rätt
framför mig.
Vi voro allra högst ett par hundra meter därifrån. Det gällde
sekunder. Det är egendomligt att en människas tankeapparat
fungerar inför det där berget. Varje ögonblick väntade jag en
sammanstötning...
Jag gav full gas, ställde maskinen lodrätt och väntade...
Det föreföll som om vi klättrade över en svart mur, och jag
var inte alldeles säker på att »Pelikanen» skulle komma över
den. Lyckligtvis ljusnade det med ens, och Soer anmärkte helt
cyniskt: — Här hade vi nästan kunnat plockat några
blommor, Iwan!
Där kom Grosfeld med kaffet!
— Kan ni inte låta en stackare sova i fred? Jag tycker inte
om såna där saltomortaler!
Jag skrattade. Det hade så när blivit hans sista sömn. Jag
kallsvettades, när vi återkommit upp i molnen och även senare,
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
