- Project Runeberg -  Flygäventyr från hela världen /
110

(1947) [MARC] [MARC] - Tema: Aviation
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Nobile räddades, av Einar Lundborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ordalydelsen blev kort och gott:

Generalen räddad. Räddningsarbetet fortgår.

Tornberg.

Jag satte mig bredvid generalen och berättade för honom
episoden med Nieuportjagarna under Italias färd upp mot
Stockholm. Generalen påminde sig mycket väl eskorten, för
vilken han nu tackade, och sade sig ha varit mycket orolig för
att någon av Nieuportjagarna skulle ramma hans stolta
luftskepp. Det kändes rätt så underligt, att ödet velat foga det så,
att jag nu fått bringa generalen hjälp så här högt upp mot
polen.

Men nu var det inte tid för funderingar och berättelser. Ännu
funnos fem män kvar på isen, och jag hade lovat dem alla att
snart komma tillbaka. De litade också på mitt ord, det visste
jag, och jag måste hålla det, om det också varit betydligt
behagligare att få sova en smula eller åtminstone få vila sig en stund.

Jag gick fram till generalen och meddelade honom, att jag nu
skulle starta ut till lägret i packisen igen. Han svarade inte
mycket och vad han sade blev blott en svag formulering av vad
jag förnam i hans drömmande blick och små nickar. Hans stora
vackra tårdränkta ögon voro riktade på mig med ett uttryck av
vädjan, förhoppning och tacksamhet. Hans sista ord voro:

— Det ögonblick, då jag ser er alla, mina kamrater där ute
på isen och er själv, samlade här hos mig igen, skall bli mitt
livs lyckligaste. De äro värda er hjälp, männen därute.

Det var en rörande scen, som mycket grep oss svenskar. Jag
ville få en lättare övergång — inte minst för generalens egen
skull — och därför piggade jag upp mig och svarade:

— Jag skall nog snart vara här med dem allesammans. På
återseende, herr general!

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 26 19:11:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygaven/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free