Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamrater på irrande planet, av Antoine de Saint Exupery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade landat där först på grund av ett brott på en vevstake,
sedan hade en annan kamrat, Bourgat, landat där för att
hämta Riguelles besättning, men en obetydlig skada hade
kommit även honom att fastna där. Slutligen landade jag, men när
jag kom, föll natten på. Vi beslöto att rädda Bourgats maskin,
men måste invänta dagen för att gripa oss an med
reparationen.
Ett år tidigare hade våra kamrater Courp och Erable
nödlandat här på precis samma plats och blivit nedhuggna av
vildama. Vi visste, att det fortfarande fanns en styrka på
trehundra gevärsförsedda män, som hade sitt tillhåll nära Bojador.
Våra tre landningar, som kunde iakttas på långt håll, hade
kanske varskott dem, och därför beredde vi oss för en vaknatt, som
kanske skulle bli vår sista.
Vi inrättade oss så gott vi kunde för natten. Från
bagagerummen togo vi ut fem eller sex lådor med olika varor, tömde
dem och placerade dem i en cirkel. Sedan satte vi ett litet ljus,
dåligt skyddat mot vinden inne i var och en av dem som i en
skyllerkur. Så byggde vi i öknen, på planetens nakna skorpa,
omgivna av ödsligheten som i skapelsens gryning, en liten by,
såsom människor bruka.
Och på det stora torget i vår by, som belystes av det
fladdrande skenet från ljusen i lådorna, sutto vi och väntade
tillsammans. Vi väntade på soluppgången, som skulle rädda oss,
eller morerna. Jag vet inte hur denna natt fick en sådan
julstämning över sig. Vi berättade för varandra om våra
upplevelser, vi skämtade och sjöngo.
Vi kände samma lätta iver som mitt under en väl förberedd
fest. Och ändå voro vi oändligt fattiga. Vind, sand och
stjärnor. En asketisk stränghet. Men på denna dåligt upplysta plan
delade sex eller sju människor, som inte längre ägde något i
världen utom sina minnen, osynliga rikedomar.
Vi hade äntligen träffats. Vi kunna färdas länge sida vid
sida, var och en instängd i sin egen tystnad, eller växlande ord,
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
