Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar beteckningen 9. Nittio sekunder efter det Hansson ställt
sitt plan på nosen i en 85-gradersdykning ned mot mål fältets
vita centrumpyramid skulle Bråde följa exemplet. Det var inte
längre möjligt att se kamraternas plan. Endast då och då
blänkte det till av blanka vingar, av snurrande propellrar
mellan molntapparna. Här uppe var man så ensam, som en
människa överhuvud taget kan vara. Ingen att lita till — utom sig
själv.
Där såg han ett plan susa nedåt som en pil. Ingen möjlighet
att hinna observera, v e m av dem det var. Men det behövdes
ju inte heller. Han hade sin tid att hålla sig till — klockan
fjorton — aderton och trettio. Hon var 14,18,00 nu. Om trettio
sekunder...
1 1
Han räknade de sista sekunderna tyst för sig själv, medan
han i en sista sväng lade planet i bästa anfallsriktning. Fem
sekunder kvar — fyra, tre, två — en — n u! Han sköt fram
spaken...
Dykvinkeln ökade — femtio — sextio — åttio grader.
Tillbaka med spaken i normalläge — en aning mothållning för att
inte överskrida maximidykvinkeln. Åttio grader bör det vara,
åttiofem får man ha, men inte gärna mer.
Han kände kroppen glida framåt, tills han blev hängande
i midjebältet och axelremmarna, som möttes i X-form,
sammanhållna av centrallåset på magen. Det är en obehaglig känsla
de första gångerna, innan man vänjer sig vid den. Men Bråde
tänkte inte på det, hans uppmärksamhet koncentrerades på den
vita träpyramiden därnere. Han jämkade litet på spaken, så att
den vita fläcken, som hastigt växte, kom att ligga mitt i
bomb-siktet. Luftströmmen omkring planet gav vid den våldsamt
ökade friktionen mot flygkroppens och vingarnas metallhölje
ifrån sig det karakteristiska skärande ljudet. Motorn vrålade
avgrundslikt. Hastighetsmätaren pendlade på gränsen till det
röda streck, som markerade tillåtet maximum.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
