Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring 4—5 meter i sekunden, och stöten mot marken blir
ungefär lika hård, som om man hoppar ur från ett fönster i första
våningen — en del påstod rentav andra...
Hur var det nu mian skulle försöka gardera sig vid
nedslaget? Bäst var enligt experterna att ta mark med kraftigt
krökta knän och försöka falla så, att man kunde göra en
baklänges kullerbytta. Han sträckte upp armarna, fattade tag i så
många linor han fick mellan fingrarna, krökte ryggen och drog
upp benen. Han märkte till sin lättnad, att skärmen svängde,
så att han drev med ryggen före.
Pang! Pang — duns... Marken tycktes kasta sig upp och
ge honom ett dråpslag i ryggslutet — under fotsulorna — i
axlarna — i bakhuvudet.
Han var nere — låg på marken — men färden var inte
riktigt slut för det! Den alltjämt vindfyllda skärmen agerade
traktor och släpade honom med åtskilliga kilometers fart som
en annan timmerstock över den stubbiga, gropiga marken.
Någonting grep tag i hans fot, klämde till som en rävsax —
smärtan avpressade honom ett halvkvävt skri. Det slet och
bände och vred i benet. Men nu låg han stilla — på rygg.
Med skälvande händer famlade han efter centrallåset till
fallskärmsselen — han behövde bara vrida en stor metallskiva
ett halvt varv åt ena sidan och slå till den med knytnäven,
så föllo fjättrarna av honom. Men även denna enkla operation,
som han utfört otaliga gånger efter varje avslutad flygning,
vållade honom nu några sekunders febril kamp, innan han
blev fri.
Han försökte vända sig på sidan och kände i detsamma, hur
foten lossnade från den trädrot, i vilken den fastnat. Han
vände sig på mage och blev liggande ett ögonblick för att hämta
andan. Så försökte han resa sig upp. Högra benet lydde honom
tämligen villigt — men det vänstra var, upptäckte han plötsligt,
låst i själva knät. Han kunde inte böja det en millimeter till
— han kunde inte heller räta ut det. Det förblev böjt i 45
gra
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
