Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första divisionen, av Alvar Zacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var tur att vi inte hann längre, anmärkte Stålberg
kallt. — Orkar ni fortsätta? Det är inte långt kvar nu.
— Jaadå, chefen! försäkrade Bråde. Han bet ihop tänderna
i kamp mot de häftiga smärtilningama i det skadade benet
och linkade vidare stödd på Stålberg.
Äntligen nådde de fältgränsen, och några sekunder senare
sjönko de flåsande ned på en stubbe i en liten glänta inne i
det skyddande skogsbrynet. Mellan stammarna skymtade målet
och de närmaste nedslagskratrarna — ur en del rök det ännu
av den antända torra ljungen.
Stålberg hade hjälpt Bråde att sätta sig, och själv slagit sig
ned bredvid honom. Han öppnade blixtlåset på sin overall
och fiskade upp ett hopknycklat paket virginiacigarretter ur
en ficka. Han granskade det kritiskt och muttrade:
— Dom klarade sig i alla fall...
Han räcke fram paketet till Bråde.
— En cigarrett?
— Tack, chefen.
Nej, pojken skälvde inte på handen. Prima virke — men
tacka för det. Han var ju Gunnars pojke — och Hennes...
Bråde fick fram en tändare — de drogo ett par djupa bloss.
— Jag ska be att få tacka chefen för hjälpen, sade Bråde
plötsligt. Hans röst var stadig, lagom aktningsfull. Men hans
ögon uttryckte den mest oförställda beundran.
— Åh, det var ingenting. . . muttrade Stålberg strävt.
Ingenting! Pojken skulle veta, hur han kände sig i detta
ögoblick... Vad det betydde för honom, att efter alla dessa
år av grämelse, av självvald, obarmhärtig isolering och själslig
»nedisning» få uppleva detta ögonblick — att ha ryckt
Gunnar Brå des son undan döden. Äntligen en glimt av ljus — en
nåd att tacka Försynen för.
Bombtjut! De tittade ut över fältet. En krasande skräll —
den vita målpyramiden upplöstes plötsligt som genom ett
trollslag i ett otal små partiklar, som virvlande dansade på toppen
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
