Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mermoz, luftpostens hjälte, av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett par dagars uppehåll i Santiago, Copiapo och
Con-cepcion återvände Mermoz från sistnämnda ort till Buenos
Ayres samma väg han kommit — över Anderna längre
söderut. Men han ville inte låta bergen besegra sig. Nu visste han
vad han behövde för maskin för att kunna slå dem. Han
telegraferade ögonblickligen efter en Potez 25 — det var
visserligen icke någon speciell höjdslukare, men ett gott nytt
postflygplan med en stighöjd av åtminstone 6.000 m. Den kom med
första båtlägenhet från Frankrike.
Nu tvekade Mermoz icke ett ögonblick.
Han flög med Collenot från Buenos Ayres till Mendoza.
Och så kastade han sig djärvt och utmanande upp mot
Aconcagua.
Efter en halvtimmes flygning hade de passerat den jättelika
Kristusbild, som fraktats upp i högfjällen på packåsnor och
som nu på gränsen mellan de bägge länderna reser sin tio meter
höga gestalt över ett fruset hav av skarptandade klippspetsar:
»Förr skola dessa berg smulas till stoft än Argentina och
Chile bryta den fred de vid Frälsarens fötter svurit att hålla
för alltid», hette det när statyn avtäcktes för trettiofem år
sedan.
Ett par minuter senare gled flygplanet in i passet. Norr om
detta reste det mäktiga Aconcagua sin strålande ispyramid.
Under dem drevo sylvassa toppar, rakknivsskarpa kammar,
avgrundsdjupa klyftdalar sitt lömska spel med deras liv.
Det lilla lätta, bräckliga flygplanet vacklade och riste,
kastades som ett nötskal hit och dit, störtade ned i det allt tätare
och djupare luftgroparna eller hoppade över dem i smidiga
språng, så att man blott förnam en skälvning i den elastiska
metallkroppen, »överallt en oändlig vithet — den blåskimrande
vitheten hos is och diamanter, ett intensivt vitt med svaga
skuggor i akvamarin och safirblått, som skiftade trolskt framför de
stora kristallnischerna. Och något tusentals meter längre ned
glänste passets botten med den purpurblå färgen hos våta vio-
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
