Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska flygarbragder - 1943 Claes Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram maskinen orkade denna helt enkelt inte stiga så mycket
att vi kunde klara oss över huset. Varje försök till sväng vid
denna låga fart skulle betytt omedelbar störtning med
oberäkneliga följder — och så fanns det inget mera att välja på.
Vår oskadade kamrat drog fram oss bägge andra ur
spillrorna, och så snart jag fått veta att ingen omkommit eller blivit
allvarligare skadad, kunde jag faktiskt inte låta bli att skratta
lite vid tanken på all den uppståndelse vi vållat. Jag kunde ju
inte se något alls själv då, men jag kunde ungefär föreställa
mig, hur det måste se ut. .. Det var kanske inte riktigt
passande att skratta — men detta var faktiskt min reaktion inför
detta hart när ofattbara att vi överlevt en sådan krasch.
Olch en sådan händelse som denna, fortsätter kapten Smith,
har ju det goda med sig, att en hittills inte observerad svaghet
hos materielen blir upptäckt och avhjälpt, innan den hinner
ställa till mera elände. Våra provflygningar går ju till stor del
ut på att hitta de svaga punkterna, och därför får vi också
fillåta oss åtskilliga manövrer, som inte kan betecknas som
»normal aktsamhet». Det var under ett sådant prov, som den
där malören vid Malmslätt inträffade, som juryn för
flygar-priset visst särskilt fäst sig vid.
Genom särskilda åtgärder framkallade jag skakningarna i
höjdrodret, och när de väl kommit i gång, hände det en hel
massa saker i kärran! Någonting brast med en smäll och en
stöt, som verkade som en explosion, och sen flög hela
överbyggnaden bort. Stora bitar av tjockt plexiglas susade kring
ansiktet på mig, men lyckligtvis utan att träffa. Spaken
rycktes ur händerna på mig, men jag fick fatt i den igen. Min
flyghuva slets av genom luftdraget, men jag lyckades rädda
ena telefonluren och strupmikrofonen och höll den med ena
handen mot halsen, så att jag kunde upprätthålla
radioförbindelsen med marken och tala om vad som hände.
Man hade också gjort allt klart att ta emot mig med
brand-och redskapsvagn samt ambulans, när jag så småningom tog
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
