Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fogelslägtet[1], enär det i lifstiden byggt bo i
kungliga kansliets dammiga luntor.
Så behandlas folket af dem, som i sockersöta
ord bära dess väl på — tungan; men i handling
motarbeta alla dess sträfvanden att kunna
förbättra sin ställning. Våra filantroper vilja icke
se folket friskt och starkt, närande sig af sitt
eget arbete; ty filantropjesuitens sköna kall skulle
derigenom inskränkas: om folket lefver af sin
arbetskraft skall det känna sig oberoende och
sjelfständigt; om det måste taga almosor kan
det lättare förtryckas. När man ger hunden en
bit bröd, så fordrar man först att han skall slipa
eller kuscha; och för att slafven skall vara ”nöjd
med sin lott“ ger man honom till brödbiten en
läsareskrift, som lofvar honom saligheten i ett
annat lif, blott han i det närvarande förhåller sig
som ett fromt och stilla barn.
Ädle menniskovänner! I krydden den armes
bröd med hans tårar, och som tilltugg gifven i
honom djefvulen; ty det är ju han, som är piece
de resistance i edra salfvelsefulla läseriartiklar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
