Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygtankens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan, att det står en ren och klar luft kring de nordiska
gudagestalterna, även om deras seder icke voro blöthjärtade
och åtskilligt brast i vad som senare kallats kultur och
civilisation. I det avseendet ha de en del gemensamt med den
klassiska mytologiens gudar och heroer. Vad flygkonsten
beträffar förefalla de emellertid ha varit mera tekniskt
avancerade.
Bland Olympens gudar tycks det bara ha varit en, som
verkligen kunde flyga •— nämligen, gudarnas budbärare,
Hermes, vägarnas och handelns gud, som var utrustad
med vingar på sandalerna och hade bevingad stav och hjälm.
Ofullständigheten i denna flygtekniska utrustning visar
emellertid tydligt nog, att man inte heller tog hans flygförmåga
riktigt på allvar. Han förefaller snarare ha varit en
utomordentligt snabb löpare, efter som han också var vägarnas gud.
Bättre flygutrustad var Nike, segergudinnan, som
verkligen bars av stora kraftiga vingar, men hon uppfattades
aldrig såsom någon verklig personlighet, på samma sätt som
de riktiga gudarna, utan endast som en symbol för den
krigiska triumfen. På samma sätt var den rosenvingade Eos,
morgonrodnaden, blott symbol och ingen verklig flygande
varelse. Sångarguden Apollos bevingade häst måste också
fattas som en symbol •— i detta fall för fantasiens flykt •—
och får ej jämställas med praktiska fortskaffningsmedel.
Hos romarna var handelsguden Merkurius bevingad på
samma ofullständiga sätt som förebilden Hermes och torde
sällan ha lyft sig till högre flykt i dyrkarnas
föreställningsvärld. Däremot uppträder här, betecknande nog, som en
motsvarighet till hellenernas Nike, ryktesgudinnan Fama.
Att ryktet har vingar är både känt och vittnat, men att det
skulle ha något med flygteknik att göra, kan man knappast säga.
Flygande väsen finns det eljest gott om i nästan alla de
gamla folkens myter och sagor. Så till exempel finns det en
massa bevingade människofigurer på babyloniska och
egyptiska inskrifter och reliefer, men så vitt man kan finna rör
det sig endast om symboler. Inte ens Marduk, den babylonska
storguden och hjälten, som betvingade urtidsdraken Tiamat,
tycks ha flugit, fastän han avbildas med dubbla vingpar.
Och där någon gång flygning omtalas i österländska sagor
är det endast i form av rent trolleri — alltså i tankebanor,
som icke leda till resultat. »Flygning» på fåglar eller på
bevingade fantasidjur kan icke räknas som något led i
flygtankens utveckling och inte heller sådana sinnebilder som
»solgudens vagn» och dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
