Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lätta bombflottiljerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bomberna fästas under lätta bombflygplanens vingar
den skärpta materielkontrollen har det visat sig, att de
svenskbyggda maskinerna på ett storartat sätt tålt
ansträngningarna. Detsamma kan sägas om den
»svensk-byggda» personalen.
Störtanfallen, som avse att till det yttersta utnyttja
överraskningsmomentet, insättas i allmänhet från i 5oo—2 ooo
meters höjd och helst ifrån en molnkant. Det gäller för
flygaren att blixtsnabbt lokalisera sitt mål och sedan också
som en blixt från himlen dyka ner på det. Vid ingången
till dykningen är hastigheten i allmänhet under 200 km/tim.,
men den stiger under det nästan lodräta fallet till omkring
400 km. Redan denna hastighetsstegring i förening med
lufttrycksförändringen utgör en påfrestning för planets
förare och spanare, som kanske närmast kan liknas vid
en hundrafaldig stegring av den hisnande känsla man erfar
i brant utförsbacke på kälke eller skidor.
Intrycket av den första störtdykningen är, att man
tangerar, om man också inte direkt överskrider, vad den
mänskliga organismen kan tåla. Ett fritt fall med denna
hastighet skulle också möjligen överskrida denna gräns,
men förhållandet blir ett annat, när människan befinner
sig i ett flygplan, och man vet ju att 400 km ingalunda är
någon topphastighet för moderna flygmaskiner.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
