Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne i maskinen och trampade på ett par pedaler. På detta
sätt lyckades »flygaren» utan alltför stor ansträngning hoppa
upp och ner på golvet eller marken. Då nedslagen inte voro
särdeles behagliga, försågs maskinen med filtsulor ■—- en så
vitt man kan finna helt unik anordning på ett
»landningsställ». Försöksmaskinen 1906 visar en betydligt elegantare
exteriör. Den har större vingytor, en fjädrande cykelsits för
föraren och fyra fjädrande fötter. Det synes alltjämt endast
vara avsedd för hopp rakt upp och ned. Dessa hopp voro
emellertid numera motordrivna. Klaffarna på vingarna voro
så anordnade, att de öppnade sig vid vingarnas lyftning och
slogo igen vid nedslagen. Aktiebolaget Aviatorer började
1907 sin verksamhet med byggande av en apparat, som
beräknades kunna bära en bruttovikt av 2Öo kg och som först
utrustades med en trecylindrig Buchetmotor om io-—12 hkr,
vilken skulle driva en propeller, som upplagrats i en åt olika
sidor vridbar elliptisk ram. Apparaten skulle sålunda
väsentligen »styras» genom propellerns vridning. Buchetmotorn
utbyttes senare mot en elektrisk motor. Även denna apparat
hoppade mycket muntert upp och ner och var försedd med
tre tagelmadrasserade läderfötter för att mildra stötarna.
Efter dessa tre försöksmaskiner följde en hel rad andra,
några även av helt annan typ, och alla mycket mekaniskt
välkonstruerade och beräknade —- men allesamman lika
främmande för umgänget med luften. Wallin var en av dessa
tekniker, som försökte lösa problemet så att säga på rent
konstruktiv väg avsides från vetenskapen om vindarna, och
han var »flygare» i ännu mindre grad än fabrikör Nyberg.
En i och för sig aktningsvärd strävan att gå en egen väg,
synes ha förlett honom att alldeles försumma att närmare
studera, vad andra gjort förut och vilka erfarenheter, som
därvid vunnits.
Kapitlet »flygteknik i Sverige» var dessbättre inte uttömt
med en beskrivning över Wallins försök. Här arbetades
även på mera löftesrika linjer och med större hänsyn till
aerodynamisk erfarenhet, men arbetet blev fåfängt genom
att vi icke hade någon enda som följde i Lilienthals skola —1
ingen enda, som förstod att börja med att lära sig flyga!
SAS hade tillsatt en särskild kommitté för granskning av
alla de olika flygmaskinsprojekt, som presenterades för
sällskapet. Den bestod av ordföranden, kapten Amundson, dr
Ekholm och professor O. E. Lundholm och bör väl i
åtskilliga fall ha kunnat övertyga vederbörande om gagnlösheten
av att slösa mer tid och pengar på de inslagna linjerna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
