Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FINNS en viss österrikisk meteorolog, som
veterligen aldrig citeras annat än på grund av ett uttalande,
som blixtbelyser meteorologiens ställning ännu vid 1700-talets
slut. Han hette Pilgram och har blivit namnkunnig genom
sin, för den äldre inställningen typiska slutsats, att medan
skaparen för universums viktigare delar, planeter och
stjärnor, fastställt orubbliga lagar, så har han för sådana
mindre viktiga företeelser som väder och vind »stiftat sådana
lagar, som han ej är så noga med om de efterlevas, ja, som
han ofta själv ändrar efter sina outgrundliga beslut».
En sådan slutsats innebär ju, från vår synpunkt,
ingenting mer eller mindre än den fullständiga självuppgivelsen
för varje vetenskaplig forskning på meteorologiens område,
men lyckligtvis delades icke Pilgrams uppfattning av alla
samtida. År 1780 hade det Palatinska meteorologiska
sällskapet — Societas meteorologica palatina •— bildats i
Mannheim under beskydd av kurfursten Karl Teodor av
Pfalz-Bajern. Därmed hade det första steget tagits till ett
internationellt samarbete för klarläggande av dessa lagar,
som föreföllo så outgrundligt nyckfulla och oberäkneliga.
Vissa ansatser till att jämföra iakttagelserna vid
meteorologiska observatorier i olika länder hade gjorts redan
tidigare under 1700-talet, men dessa jämförelser kunde
knappast annat än öka förvirringen, då observationerna gjordes
utan gemensam plan och med olika instrument. Vad det
senare betyder, torde man numera ha svårt att riktigt
förstå, men man behöver bara ta ett så enkelt instrument
som termometern till exempel.
På de hundra åren mellan i65o och 1750 hann ett
femtiotal olika termometrar komma i bruk — och alla med olika
gradering! Vår egen Celsius, som enligt en icke helt
ovanlig uppfattning numera är den trogna spegeln av »den
naturliga temperaturgraderingen», hade på den tiden sin
skala upp och ner, så att det var 100 grader vid fryspunkten
och o grad vid vattnets kokpunkt. Réaumur och Fahrenheit
voro också graderade på annat sätt än nu. Beträffande en
hel rad av de äldre termometrarna hade man totalt glömt
bort graderingsprincipen, men även när man kände denna,
kunde omräkningen vara synnerligen besvärlig. När till
exempel en gammal Celsius visade 100 grader, så visade
en nyare •— av den typ som Vetenskapsakademien infört •—
o grader, en äldre Fahrenheit visade — 3o, men en nyare
+ 32, en Lisle i5o, en gammal Hanow + 3o, en nyare
+ 40, en Richter +18 och en Cruquius 1070]
6I3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
