Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En ödets vändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
nummer i stället för ett namn och kunde röra sig fritt,
var han som en helt annan människa. Hans hopsjunkna
gestalt rätade upp sig, hans ögon erhöllo den gamla glansen,
han kände, huru med varje timme hans krafter återvände.
Nu var han i stånd att utan bitterhet tänka på den sista
tiden, han kände icke längre någon fruktan för den okända
framliden. Fädernesland och förmögenhet måste han
betrakta som förlorade, men sina närmast hade han i behåll
och det var dock det bästa av allt. Livets högsta goda är
dock kärleken till trogna, ömma hjärtan.
Liksom vänliga anleten, liksom hälsningen av kära
stämmor omsvävade honom minnen från forna dagar. Han lekte
med sin syster under träden i en vacker, gammal park,
han gladde sig med henne åt den nyfödde lille broderns,
barnsliga lallande. Så kom den tid, då han avreste till
universitetet, Emma konfirmerades och den lille Otto red på
sin första käpphäst. Visserligen föll en mörk skugga över
denna tid: hans älskade moder dog, och fadern fick
efter hennes död djup avsmak för det gamla familjegodset.
Han överlämnade skötseln därav åt sin yngre bror och
antog kallelsen till de tysk-ryska provinserna, desto hellre,
som hans professorssyssla helt och hållet avlägsnade
honom från hemorten och medförde nya plikter, nytt arbete,
det urgamla och dock evigt nya botemedlet mot varje
jordens smärta.
Herman suckade. Ack, om hans far aldrig hade gjort
detta steg, huru mycket elände hade då ej besparats både
honom själv och hans barn!
Men bort med de dystra tankarna. Det värsta var
överståndet; kanske medförde redan den närmaste framtiden ny
lycka, nya rosor.
En smula tobak, som han bjöd kusken på, och ett par
småmynt, som han tryckte i hans hand, gjorde karlen
språksam. Han började tala om herr Nadeieneffs hus, om
staden Irkutsk och allt möjligt och slutligen sade han: det
finns förutom dig ännu en straffånge till där, som också
heter Brandt, en gammal man — känner du honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
