Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flyktplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Herman ryckte till av sinnesrörelse. — Den, som ni
benämner bandets anförare, var jag! — utbrast han. —
Hela historien var blott ett avtalat spel. Så obehagligt allt
det här är!
— Ni menar, att herr Jermak skall tillfoga er något
ont? Det tror jag ej. Han är en mycket rättvis och
mycket olycklig man, som haft allt möjligt obehag för sin sons
skull. Denne förlorade son spelar, dricker och avskyr allt
redbart arbete — nu har han som sagt sällat sig till
guldtjuvar.
Herman svarade icke. Polismästaren skulle igenkänna
honom och i sitt naturliga begär att själv rättfärdiga sig
skarpt bevaka honom. Han skulle läsa planen till flykl
på hans panna och veta förhindra den.
En djup nedslagenhet blev följden av dessa tankar. Så
nära målet skulle han nu för andra gången hejdas av ett
oväntat hinder. Under Jermaks ögon lät flykten ej verkställa
sig, det kände han på sig.
— Jag hoppas i er äga en vän och rådgivare, — sade
han suckande till dansläraren, då denne längre fram tog
avsked av honom. — Mitt öde är verkligen hårt!
1— Herr Bochner tryckte hans hand. — lita på mig,
unge landsman, sade han. — I rätta stunden står jag er bi!
— Vilken stund? — utbrast Herman, som kände, att
han rodnade.
— Hm — gör det samma vilken ännu så länge, tänker
jag. Det få vi se först några månader härefter, eller huru?
Och han trippade sin väg, med fiolen i bröstfickan som
vanligt, alldeles insvept i sin päls och med gäll stämma
gnolande:
»Frihet vill jag lova,
Som den bästa gåva,
Människan kan ha’, etc.»
Herman förstod honom mycket väl. Med riktigare
omdöme än den där straffången i Ukbul, begrep han
wienarens trofasta, självförsakande hjärta och gladde sig över
att bland alla de främmande, fientliga människorna åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
