Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sällskapet med undantag av en smula glädje och hopp, men
just dessa huvudvillkor för välbefinnande fattades dem
totalt efter polismästarens död, och det såg ut, som om de
aldrig skulle återkomma.
Natten sänkte sig ned, framför elden vilade Tekel och
i dörren till tältet den trogne hunden; vinden svepte
klagande kring det ensamt stående tältet. Både Herman och
Emma vakade; de erinrade sig båda tydligt den dödade
polismästaren. Hans bild skrämde sömnen från deras
läger.
Efter denna vilostation började nejden att bliva allt
vildare och vildare; gräs och blommor upphörde; ett
ändlöst slättland, omväxlande med träsk, utbredde sig för de
resandes blickar. Allt bredare strömmar, däribland den
forsande Tukulan, måste passeras, allt kallare svepte vinden
över vatten och land.
Vid stränderna lågo stora, vägen spärrande klippblock,
människor och djur voro utmattade till det yttersta, men
som bästa trösten härför syntes ock fjärran vid horizonten
de werchojanska bergen, bakom.vilka räddningen vinkade.
En ofantlig mängd popplar betäckte marken, jämte
dvärgcedrar, björkar och granar; här började åter jakten
på harar och åkerhöns. Som belöning för resans
ofantliga mödor förekom nu dagligen färskt villebråd i
överflöd vid deras måltider. I synnerhet utmärkte sig Otto
såsom skytt, han medförde från varje utflykt åtminstone
tre eller fyra fåglar för Emmas kök.
På detta sätt anlände sällskapet långsamt och under
bekämpande av tusentals hinder till foten av bergskedjan
och med överskridandet därav började den egentliga,
endast av herr Bochner fullt insedda faran.
Det stormade, marken var frusen, mödosamt, steg för
steg, klättrade de båda hästarna uppåt berget, under det
männen omväxlande gingo förut och röjde stenar och
klippblock ur vägen. Ofantliga klippblock av naken svart skiffer
måste man göra en omväg ikring, emedan de voro omöjliga
att rubba; detta gav varje gång anledning till en hemsk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
