Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Försprång måste han lämna flyktingarna, eljest vore
allt förlorat; man skulle ej tveka att skicka en andra kula
efter den första.
Han kröp långsamt genom småskogen och såg, att
sällskapet åter uppsteg i vagnen. En piskklatsch, och resan
fortsattes.
Så snart han icke mera kunde se flyktingarna, reste
sig Jermak och skyndade till sin häst, men en enda blick
visade honom betydelsen av det skott, han hört och under
sin sinnesrörelse åter glömt. Hans häst var dödad, han
befann sig i den öde trakten utan livsmedel, utan
ammunition, utan vägvisare och alldeles ensam.
En fruktansvärd tanke!
Och dock måste han komma till Minure för att
därifrån kunna skicka bud till Jakutsk. I brev till
guvernör-ren skulle han då anhålla om att genast få sig tillsänt ett
antal beridna kosacker. Jermak kände det som ett
oumbärligt behov att gripa flyktingarna; blotta tanken på, att de
kunde undkomma, gjorde honom ursinnig.
Oböjlig och energisk som alltid, började den
egensinnige mannen sin vandring mot Minure. Stanna kvar på
samma plats kunde han icke, ensam förfölja flyktingarna
ej heller, det återstod honom således ingenting annat än
att söka upp hjälp.
Hatet sporrade hans krafter, han fortsatte marschen
timme efter timme, utan att unna sig den minsta vila.
Plötsligt möttes han av den angenämaste överraskning, som han
kunde önska. Fem kosacker kommo ridande mot honom.
Jermak ropade dem till sig, uppgav sitt namn och
ändamålet med sin resa samt den av flyktingania inslagna
riktningen, därpå erhöll han något bröd och en klunk
brännvin av kosackerna, vilket nästan ögonblickligen återställde
hans medtagna krafter. En av soldaterna avstod sin häst
åt honom och fortsatte själv vägen till fots.
Jermak triumferade. Nu var han säker på sin sak:
flyktingarna kunde icke undkomma honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
