Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Friluftsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
— Det är en. björn, — tänkte Herman. — Trogen
tvekar att angripa — kanske kan jag få mig en god stek.
Han tog bössan i handen och smög sig i skydd av
strandväxterna närmare moraset. Det föreföll honom, som
om han hört en människas flåsande, ett halvkvävt rop. Han
stannade förskräckt för att lyssna.
Då hörde han åter rösten: — Herre Gud, — klagade
den, — skall jag ömkligen omkomma här?
Herman rusade framåt i denna riktning. — Herr
Bochner, — ropade han, — var är ni?
— Åh! — Åh! — Skynda er!
Nedsjunken ända till midjan i seg dy, sprattlade
dansläraren med benen som en fångad fisk. Hans båda händer
höllo krampaktigt fast i en trädrot, svetten rann i strömmar
över hans ansikte, han tycktes varken höra eller se
någonting mera, utan flåsade blott och mumlade obegripliga ord.
— Herr Bochner, — skrek Herman, — herr Bochner,
jag är här!
Tillropet uppmuntrade den sjunkande. — Herman,
stammade han, — Herman — åh, hjälp mig!
Detta var nu visserligen lättare sagt än gjort, men den
unge mannens friska krafter och sinnesnärvaro sveko
honom icke. Lutande sig över träsket och med ena armen
fasthållande sig vid ett träd, lyckades han att med högra
handen få tag i den stackars wienaren och bringa honom
på det torra.
— Så där, ja, — utbrast han, — nu är det gjort! Tag
en klunk brännvin, herr Bochner, och sedan fort hem, så
att ni kan få kläda om er. Har ni plågor, stackars vän?
Dansläraren tömde några väldiga klunkar ur jaktflaskan
och framstötte däremellan obegripliga ljud. — Jag ville
hämta litet slånbär åt fröken Emma — till en kompott — de
tåla väl vid kölden — och därvid — halkade jag i!
Därpå tillade han i den mest ynkliga ton: — Mina skor,
mina skor — herre Gud, de ha ju blivit kvarsittande!
Herman skrattade — Bättre att skorna fastnat, än ni
själv, herr Bochner. Lugna er, saken kan ju hjälpas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
