Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
några steg i bergspasset ligga med genomskjutet bröst,
längre fram de övriga, allesammans döda, plundrade,
förskräckligt stympade; bredvid dem lågo deras nedskjutna hästar.
En strid hade ägt rum, men med vilka visste han ej, ehuru
en elak aning ej ville släppa den gamle mannens själ: han
tänkte på guldtjuvarna, det band, vartill även hans egen
son hörde.
En rysning genomfor honom.
Men i detta ögonblick hade han ej tid att tänka på
sina privatangelägenheter. Han måste framför allt uppnå
Burukanskogen. En djup suck höjde hans bröst.
Vad skulle han göra för att kunna uppspåra
flyktingarna? Och vad utsikt till framgång fanns det för den
ensamme gamle, dessutom sårade mannen gent emot en trupp
förtvivlade, till det yttersta drivne män?
Han tänkte och tänkte. När ett rovdjur slår sig ned i
ett spår och ej vill låta driva fram sig, hjälper stundom ett
mycket enkelt, men grymt medel. Man tänder eld på hela
skogen.
Varför ej göra detsamma här?
Fyra människor kunde därvid dö en kvalfull död, men
— de voro förbrytare, högförrädare i polismästarens ögon,
de hade förtjänat ett strängt straff. Dessutom kunde de
kanske rädda sig, kommo kanske fram och kunde då i
laglig form arresteras.
Då Jermak en gång fått denna tanke i sitt huvud, hade
han även fattat sitt beslut. Han sökte endast efter ett lämpligt
ställe att utföra det på.
Voro icke de personer, som han förföljde, mördare?
Verkliga mördare? Jo visst, emedan Herman hade på sitt
samvete det mot honom avlossade skottet, wienaren
överfallet vid bergspasset.
De skulle dö, om de icke föredroga att giva sig.
Två väldiga bergspass omslöto på båda sidor skogen.
I öster kunde ingen passera de branta klipporna, alltså
återstod endast norra hörnet och där ämnade den envise
tjänstemannen fatta posto.
Fl/ykten ur Sibirien. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
