- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
118

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

— Ja? — svarade polismästaren lugnt. Jag anlade den!

— Ni? — utbrusto flyktingarna med en mun.

— För att driva fram er — ja, alldeles så! Jag hade
just ingen anledning att vänta, att ni skulle frivilligt giva er.

— Men, olycklige, — utbrast Herman, — ni hade ju
så när stekt oss levande!

— Det hade jag tagit med i räkningen.

Emma såg på honom.

— Och ni ryggade icke tillbaka inför en sådan
möjlighet, herr Jermak?

— Jag befann mig i hans majestät kejsarens tjänst,
min fröken, och ägde således icke att taga någon hänsyn.

— Nåväl, herr Jermak, — sade wienaren leende, —
jag tror, att vi äro fullkomligt kvitt med varandra! Vi
voro det redan före vårt senaste möte. Klippblocket i
bergspasset var en småsak i jämförelse med den brasa, som
ni tillämnade oss.

Polismästaren ryckte på axlarna.

— Och anfallet på tundrorna? — sade han med en
menande blick på Herman.

— Vi äro kvitt! — anmärkte även denne. — Ni undkom
med knapp nöd två gånger, det är sant, men ni var ensam,
vi däremot fyra. Räkna efter alltså, herr Jermak; ni torde
vara skyldig oss det, som vi nyligen — med nöje, det
medger jag! — gjort för er.

— Är detta icke litet — snålt beräknat?

— Visst icke. Ert återuppväckande ur graven måste
komma oss till godo.

— Såå. — Och herr Bochners ansträngningar som läkare?

— Den lämnar jag alldeles gratis! — sade wienaren
med en artig bugning.

Därpå började han slå med armarna för att värma sig.

— Hur går det med frukosten, fröken Emma? Det
finns väl mjöl kvar?

— För flere dagar, herr Bodmer men jag tänker på,
om ni icke skulle kunna skjuta några harar eller något
annat villebråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free