Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Strid med vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Herman stannade. — Jag hör något! — utbrast han.
Polismästaren växlade färg.
— Det är slädar — kanske en kosackpatrull.
Herman tog geväret från skuldran. Huru många man
är det? — frågade han i en ton, som visade, att han var
besluten till allt. — Äro de flera än vi?
Jermak teg, men Bochner svarade i stället, sedan han
ansträngt sina ögon till det yttersta: — Två endast! Vi
hava ingenting att frukta, käre Herman!
Polismästaren och han växlade en lång blick. Jermaks
ögon utvisade hat och oro, dansläraren däremot öppen
triumf. Wienaren log, som om han ville säga: Jag är en
gammal räv, mig fångar du icke så lätt.
Han och Herman stodo med skjutfärdiga gevär och Otto
höll sina pistoler i händerna, under det att Jermak stod
bredvid honom, iakttagande och med bultande pulsar.
I rask fart närmade sig tvänne spann, renarna riktigt
flögo fram över den frusna marken, ett högt rop från
körsvennen hälsade de väntande. Trogen rusade, som han
blivit tokig, skuttande och viftande svansen av glädje, emot
åkdonen.
— Tekel! Det är Tekel!
På den föregående ångesten följde nu ett omätligt
jubel. Det förekom de olyckliga, som hade de vunnit allt,
som hade all deras oro, allt deras tvivel tagit slut. De
hastade emot jakuten som emot en kär, efterlängtad vän.
Endast Jermak vände sig bort för att dölja sin
missräkning. Han befann sig som rysk ämbetsman i ett lika
farligt som egendomligt läge; vad kunde han göra för att
hindra denna flykt, för att icke själv nödgas resa med
brottslingarna?
För honom, för den i tjugo års tjänst grånade
ämbetsmannen, fanns det blott ett enda rättesnöre: lagen.
Han erkände bredvid den ingen annan röst, intet
annat berättigande, han visste endast, vad strafflagens
paragrafer föreskrevo i varje särskilt fall, och detta var nog
för denne, de järnhårda konsekvensernas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
