- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
135

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. I Ostrogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

Wienarens och Hermans blickar möttes. Men
Bochner blickade så betydelsefullt ut åt det diminhöljda
landskapet, att Herman ofrivilligt såg åt samma håll. Han
ryckte till. Tre eller fyra andra kosacker foro förbi med
sina slädar — att börja en strid med den, som stod
bredvid dem, hade icke varit annat än ett självmord.
Polismästaren behövde endast uppgiva ett rop och allt var
förlorat.

Han teg emellertid nu, då ett enda ord, ett nämnande
av hans namn hade varit nog för att fördärva flyktingarna.
Han marterades av en själskamp, som inga ord förmå
skildra. Det, som förut förefallit honom så lätt, så enkelt,
det hotade nu att kväva honom — han kunde icke få
orden över sina läppar.

Herr Bochner gnuggade händerna, högst belåten, som
det föreföll.

— Gott min vän, — sade han, — du talar om ett
besök hos herr esa-ul? Ehuru vi ha mycket bråttom, tror
jag dock, att denna inbjudning bör antagas; icke sant, min
käre Tumanoff?

Herman växlade färg. Ehuru ett främmande namn
nämndes, förstod han dock, att tilltalet gällde honom.

— Ja visst, — medgav han, — min längtan efter en
god middag är mycket stor. Huru lagar man mat i
ostro-gen, herr officer? Kan man påräkna en fläsksoppa och
något sådant som en villebrådspastej, månne?

— En kompott? — tillade wienaren:–Kanske färskt

bröd?

Emma och Otto snyftade av rädsla och dansläraren
låtsade, som om han velat trösta dem.

— Vi hinna nog i rätt tid till Nischnij-Kolymsk, —
sade han med hög röst

— Er stackars far kommer nog att tillfriskna, när ni
kommer, kära fröken — gråt icke så!

Herman hade fattat sitt beslut. Han befallde jakuten
att stanna vid underofficerens sida och åter flögo alla tre
slädarna i en rad över snön, nu i riktning mot ostrogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free